♥Therese var mitt namn, och hon finns, på riktigt, jag lovar! ♥

När jag blundar ser jag en flicka med brunt hår och flätor. Sitter ner i gräset och känner nyklippt gräs. Hon plockar en maskros och pillrar på den, älskar, älskar inte, älskar, älskar inte.

Hon ser en familj. Mamman, pappan, brodern, och systern, sitta och leka i lekparken. Hon hör glassbilen, och ser hur dom glada springer mot bilen. Hon beundrar och iakttar.
Det blir ingen glass för henne idag. För mamma och pappa är fullt upptagna med vuxen diskussioner. Hon hör dom gapa inomhus. Kontrollbehovet växer. Ska hon gå in och se att allt är okej? eller ska hon för första gången ta ton och be dom sluta bråka? Eller ska hon dagdrömma om sin storasyster, undra när hon kommer hem idag. Säkert ikväll. Då skjutsar hon säkert henne till kiosken för att köpa en glass.
Hon bestämmer sig för att gå in, det är suddigt, men jag tror pappa ger henne en 50 lapp att gå och handla glass för. Hon är inte alls sugen på glass, så hon bestämmer sig för att gå in till sitt rum. Hon tittar ut genom fönstret och undrar om det alltid ska vara såhär. Denna oro, denna falskhet och besvikelse. Dessa röda tomma flaskor som står på diskbänken varje dag hon kommer hem från skolan.
Den här flickan bär på minnen och ser bilder framför sig, och minns allt så klart, att det inte finns en jävel på denna jord som kan säga "Nej, så var det inte alls"

Nu är den här flickan vuxen. Hon drömmer om ett liv i trygghet. Och dit är hon på väg. Om hon kisar lite grann så ser hon hur hon omfamnar den lilla flickan hon en gång var och viskar i hennes öra "Det är okej, du behöver inte vara rädd längre, jag är här, och nu är det du som håller i gaspedalen, du bestämmer över ditt liv, och du vet att du är älskad, var inte rädd, snälla"