Varför denna bitterhet när man kan va så glad?


Det finns dom man sitter mitt emot, och bara med blicken suger musten ur en. Jag är säkert en av dom, nån gång. Jag är inte perfekt. Men jag gör mitt bästa, i denna siatuation jag befinner mig i nu.
En person var förbi här igår, och jag såg med hela blicken hur besviken och negativitet det lös i ögonen.
Jag vill inte klä upp mig eller koka kaffe, eller sitta där med tom blick och "låtsas" lyssna.
Jag vill LEVA, och må bra, och göra en situation till något positivt.
Det finns alltid någon, eller några som kommer förfölja en genom livet och vara energitjuvar, men dom ställer jag bort här och nu.

För några år sedan sa jag åt på skarpen åt en individ som kallade sig själv för en kompis till mig. Det var hon dessvärre inte i mina ögon. En stackars mager själ som fastnat i det förflutna och hade tydligen bestämt sig för att vara där.
Jag är så glad för det jag har. Jag har en underbar dotter, jag har få vänner här i Luleå, men fina. Speciellt dig Sofia. Är så tacksam över att vi träffades på grillfesten den där sommaren =)

Jag har lyckats ta mig ur ett jobbig relation, och nu är det min tur att få blomma ut. Jag har rätt att få uttrycka mina åsikter och vara mig själv. Jag bestämmer över mitt liv, ingen annan.
Jag är långt ifrån perfekt, men jag försöker räcka till hands både för mig själv och Bella. Det är dom två huvudpersonerna som känns viktiga nu.
Jag vill att hon ska växa upp i en trygg miljö där jag ska lära henne vad självförtroende och självkänsla är. Jag vill vara den mamma som uppmuntrar henne och tröstar henne när livet kan bli svårt.
Jag vill se henne ta studenten. Jag vill se hennes första pojkvän.
Jag kommer vara mamma tills jag lägger igen ögonen. En mamma är man genom livets gång. Det är båda skrämmande och spännande.
Men jag kommer göra så gott man kan. Tror fasen det är den tuffaste utmaning man har i livet, att vara förälder. Mamma sa en gång till mig: "Hur många gånger per kväll sitter du med dåligt samvete?" "Det händer svarade jag"
"Välkommen till mamma-livet svarade hon"

Sedan blev det tyst....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0